Gästbloggare är den här gången Jens Rydén, som jag bjöd in efter att ha sett hans otroliga tolkning av Fotosöndags tema “sharing is caring. Jens Rydén är fotograf, tecknare och grafisk designer, twittrare, bloggare och du kan läsa mer om honom på hans blogg och på flickr kan du såklart ta del av fler av hans bilder.
Kristina Alexanderson
Sharing is Caring
Jag deltar varje vecka i en härlig företeelse som heter Fotosöndag. En öppen grupp på Flickr för alla som tycker om att fotografera. Ett nytt tema presenteras varje vecka på tisdagar klockan 12.00. Temat i veckan som gick var Sharing is Caring och idén till det fick Maja Larsson, initiativtagare till Fotosöndag, genom sitt arbete med att Creative Commons-licensiera (CC) material på Riksantikvarieämbetet.
Man kan så klart tolka begreppet Sharing is Caring rakt upp och ner med den rena betydelsen. Jag valde dock att försöka sätta mig mer in i CC och att med en bild illustrera mina tankar om det. Kanske är jag lite ute och cyklar i vissa avseenden och tar tacksamt emot återkopplingar och synpunkter på det jag har skrivit.
Sharing is Caring av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Jag fick direkt en tanke om att jag ville försöka att illustrera CC och började att fundera kring det hela. Då det för mig var helt omöjligt, eller var det i tisdags i varje fall, att överblicka hela CC började jag att bryta ner det i mindre situationer. Funderade kring delar i CC och skapade i tankarna scener av mina tankar. Jag byggde rekvisita och initierade min sjuårige son i det hela eftersom jag ville låna LEGO-figurer av honom. Bilden i sin helhet kan tyckas ge ett rörigt intryck då den består av nio olika situationer. Jag tror inte att det är en bild som man gillar förrän man ger sig tid att i ett stort format studera den och försöka att tolka den. Jag valde av den anledningen att även ta enskilda bilder på varje situation och skriva en beskrivning på var och en för att på så sätt ge betraktaren en möjlighet att först betrakta den hela bilden och bilda sig en egen uppfattning och först där efter titta på delbilderna och ta del av mina tankar kring bildens olika beståndsdelar.
Delbilderna
The Pirates av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Jag tror att om man som kreatör t.ex fotograf, tecknare, skribent eller bloggare väljer att CC-licensiera en del av allt material man publicerar på Internet är det en större chans att människor respekterar dig för ditt arbete. Genom att dela med sig är kanske risken större att det material man vill behålla copyright på inte stjäls av så kallade pirater. Om kreatörens namn publiceras på ett korrekt sätt i sammanhanget då materialet återanvänds blir namnet känt för fler människor vilket i sin tur kan leda till beställningsjobb och försäljning av andra verk. Man delar med sig för att ge till andra och kan med stor sannolikhet få något tillbaka även om det inte är syftet. Kanske att CC-licensen gör en del pirater lite ledsna.
The Stupid Painter av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
För mig som fotograf och tecknare med eget företag har jag en del tveksamheter på CC. Grundtanken är genial och ett bra försök att mer verklighetsanpassa upphovsrättsskyddat material till den digitala världen vi lever i idag. Systemet behöver dock utvecklas mer för att bättre passa förhållandet kommersiellt till kommersiellt. Den kommersiella verksamheten är ur ett företagarhänseende den mest intressanta, det är där man kan tjäna några kronor på sina verk. Jag vill självklart visa upp bra material, bra bilder och de vänder sig i ett marknadsföringsperspektiv definitivt mer till företag än till privatpersoner. Att då CC-licensiera verk så att den kommersiella världen kan använda det gratis och i sin tur tjäna pengar på det, underminerar lite av syftet att driva en egen verksamhet. Det är i det här hänseendet som min tveksamhet till CC infinner sig. Till ideella och icke kommersiella verksamheter tycker jag bara det är roligt ifall någon vill använda mina bilder. Det är smickrande. Men att ge bort till den kommersiella världen blir på sätt och vis som att gräva en grop åt sig själv.
Med The Stupid Painter ville jag åskådliggöra att man hamnar i ett hörn i en del av resonemanget kring CC. Målaren har målat in sig själv i ett hörn fast att det han målar saknar väggar och hörnor.
The Copyright av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
När lagen om upphovsrätt en gång tillkom var den till för att ge upphovspersonen kontroll över hur verket används. Ett sätt att hantera spridningen och användandet av ett verk. Ett för den tiden bra system. I och med Internet och den digitala världen faller väldigt mycket av den gamla lagstiftningen pladask då den inte alls är anpassad efter den verklighet vi lever i idag. Det är nu ett ganska klumpigt system som på många sätt försvårar det syfte lagen en gång hade för att underlätta för upphovsperson. Med The Copyright ville jag förmedla att lagen om upphovsrätt har krackelerat. Att material läcker på ett felaktigt sätt. Lagen måste ses över och anpassas mer efter verkligheten. Det är direkt korkat att hålla fast i gamla maktstrukturer som tillkommit i en tid med helt andra förutsättningar än vad som råder nu.
The Miners av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Kärnpunkterna i lagen om upphovsrätt måste plockas ur den gamla lagstiftningen och placeras in i ett nytt sammanhang som är bättre anpassat efter de villkor som råder idag och vår digitala värld. Creative Commons är ett sätt att åter ge kontrollen till upphovspersonen men kanske att det systemet inte är tillräckligt hållbart som en lagstiftning. Med The Miners ville jag visa hur gruvarbetare ger sig ner i den mörka djupa grotta som den gamla lagen kanske kan liknas vid, för att hitta kärnpunkterna och plocka ut dem.
The Hand Over av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Gruvarbetarna arbetar i mörka grottor under jorden. Lite hemligt och insynsskyddat. Som gamla maktstrukturer. Kärnpunkterna måste överlämnas till människor som arbetar synligt i dagsljus. Människor i den synbara verkligheten. Med The Hand Over ville jag illustrera hur en sorts arbetare överlämnar en kärnpunkt till en annan sorts arbetare. Jag valde en LEGO-gubbe med hjälm för att förstärka känslan av att själva överlämnandet inte är helt riskfritt.
The Stamp Guy av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
För en människa som saknar kreativ ådra och inte ens med bästa vilja kan skapa den bild eller text som personen vill ha till ett arbete är CC-licensierat material som en skänk från ovan. En kreatör ger av sina verk. Ger för givandets skull för att glädja en annan människa. Ren kärlek. Glädje. Tänk sen att ett verk kan sättas in i ett nytt sammanhang och ge mer tyngd och omfång till detta. En citerad text i en artikel ger artikeln ett mycket större djup. Den blir mer läsvärd, lärande och intressant. En bild kan användas som en illustration eller som en del i ett nytt verk beroende på vilken typ av CC-licens som angivits. Min tanke med The Stamp Guy var att åskådliggöra den kärlekshandling som det på sätt och vis ligger i att dela med sig.
The Construction Worker and the Boss av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Att CC för mig består av en del tveksamheter visade jag med The Stupid Painter men ville förtydliga det med en konstruktionsarbetare och en bas som kallar in mer hjälp med bygget.
The Team of Designers av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Bakom varje struktur finns ett team av konstruktörer som planerar, beräknar och ritar. Som maskiningenjör i grunden vet jag att ritningar och planer sällan är i ett sådant skick att de inte behöver bearbetas, utvecklas och i vissa hänseenden omarbetas. Det är mer en regel än ett undantag att en produkt fortsätter att utvecklas även efter det att den har lanserats på marknaden. Med The Team of Designers ville jag åskådliggöra att man fortsätter med utvecklingsarbetet av CC under det att produkten, om man nu kan kalla den så, är lanserad och i full färd med att implementeras i upphovspersoners medvetande. Konstruktörsteamet diskuterar den vidare utvecklingen av Creative Commons parallellt med lagen om upphovsrätt eller om båda systemen ska skrotas till förmån för ett nytt och ännu bättre system.
**************
Bilden liksom samtliga delbilder är fria att använda som de är i ett icke kommersiellt sammanhang. Kanske att de kan fungera som illustrationer för att undervisa eller föreläsa om Creative Commons. Jag blir verkligen glad om de kommer till användning. Skicka gärna e-brev till mig med synpunkter på bilderna.
Världen stannar inte. Utvecklingen stagnerar aldrig. Creative Commons tar lagen om upphovsrätt flera steg närmare den verklighet som vi alla idag lever i och älskar.
Du kreatör, ge en del av din gränslösa kärlek till världen och du ska se att världen kommer att krama dig.
ET Christ Superstar av Jens Rydén CC (by, nc, nd)
Jens Rydén
Underbar, intressant och viktig bildserie. Tack!
Skoj tävling! Fina bilder! Men hur stor andel av figurerna är män respektive kvinnor? Om vi är artiga, kan vi betrakta Star Wars-klonerna som könlösa. Lego-gubbarna verkar vara just gubbar. Hur blev det så?
en liten korrigering, fotosöndag är ingen tävling. intressant fråga… Jens kanske har några svar.
Tack, kul att du tycker om mina bilder. Någon tävling är det absolut inte, precis tvärtom. En fotogrupp full av inspiration, kärlek och glädje.
Ta nu inte nedanstående som ett påhopp, det är absolut inte menat som det.
Personligen tycker jag genuint illa om genustänkande, kvotering, jantelag och andra skapade åsikter som går ut på att en människa inte tillåts att vara en människa och uppskattas för sina förmågor och sin kompetens. Inte unnas att ha framgång och lyckas med det den företar sig. Spelar det någon roll vilket kön människan har? Spelar den någon roll att en människa tjänar mycket pengar för att den har lyckats? Vad är viktigast i en styrelse eller kommitté: att ha bästa möjliga kompetens eller exakt lika fördelning mellan könen?
Jag valde LEGO-gubbar eller LEGO-figurer, kalla dem vad du vill, efter vad sonen hade i sin LEGO-låda och på sitt rum. Där finns även figurer som föreställer tjejer, men ingen av dem passade in i det budskap jag ville förmedla med figurens utseende.
En liten rättelse också, där är inte en enda klon med på bilderna. Det är Stormtroopers. 😉
Ta det inte personligt. Jämställdhet är ett statistiskt mått. Jag bara räknar efter och noterar att här var det män, hoppas det finns kvinnor någon annanstans så att det jämnar ut sig. Min kommentar kanske kan sporra någon annan att ge en annan vinkel.
Jag själv är en högst medelmåttig fotograf, men jag skriver artiklar i Wikipedia om ingenjörer. En kompis skriver artiklar om politiker. Före 1970 är det mest gubbar i båda kategorierna. Genom att bevara minnet av äldre generationer, bidrar vi ofrivilligt till att permanenta gubbväldet. Jag har ingen lösning på detta. Jag bara dokumenterar problemet så att någon annan kan förstå dess rötter och kanske göra något åt saken.
Jag förstår ärligt talat inte din kommentar. Alla är vi saliga i får egen tro. Jag tror på människan och dess fantastiska förmåga.
Har kollat med sonen också nu, det är tjejer under soldatuniformerna på Stormtroopers.Piraten som gråter är också en tjej. Då var det genast bättre könsfördelning i bilden. Härligt!
åh, älsk på det lilla röda stämpelhjärtat!
Det gör jag med 🙂