Det förekommer en del frågor kring Creative Commons licenserna, och det förekommer en diskussion om CC0 och Public Domain Mark. Johan Carlströms diskuterar skillnaderna i inlägget CC0 och Public Domain Mark, som jag bett att få återpublicera här. Inlägget publicerades första gången på bloggen Deadsession under licensen Creative Commons Erkännande-DelaLika och återpubliceras här under samma licens.
Kristina Alexanderson
by TilarX
Lennart Guldbrandsson nämnde CC0 i en kommentar till ett blogginlägg jag skrev om olika varianter om ”Commons”. I artikeln Publicera kulturskatterna där folk söker i torsdagens Svd (2/12-2010) så tas många bra saker upp. Ett tillgängligt och användbart kulturarv måste vara enkelt för medborgarna att återanvända i olika sammanhang. Det pratas även här om CC0 vilket väckte några frågor hos mig.
Sedan oktober så finns det två licenser/märkningar för material som befinner sig i den kulturella allmänningen (eng Public Domain). CC0 (Creative Commons zero) har funnits ett tag och Public Domain Mark (PDM) är en ny märkning. De kan verka snarlika men skiljer sig på ett antal viktiga punkter.
CC0
Vid användande av CC0 tillgängliggör man upphovsrättskyddat material genom att avsäga sig rättigheterna till detta vilket innebär att materialet blir kulturell allmänning/Public Domain. För att detta ska vara möjligt krävs det dock att materialet är skyddat till att börja med vilket komplicerar saken i o m att den inte kan användas på rådata/metadata (som generellt inte har upphovsrättsskydd) eller material där upphovsrättens skyddstid har gått ut (70 år efter upphovsmannens död med vissa undantag). I svensk rätt kan man inte avsäga sig den ideella rätten till ett verk, dessutom finns inte Public Domain som begrepp. Detta medför att CC0 är svårt att applicera på material som finns i Sverige.
Det är bl a svårigheterna kring redan fritt material som gjort att kretsen kring Creative Commons, i sammarbete med bl a Europeana, har tagit fram Public Domain Mark.
Public Domain Mark
PDM är en märkning (inte en licens) som används på material som redan befinner sig i den kulturella allmänningen/Public Domain. Varför ska man göra det kan man fråga sig? Det finns flera anledningar men det främsta är att tydliggöra att materialet verklingen är helt fritt att använda, injicerar man sedan t ex en bildfil med licensen så säkerställer man att den förblir fri i ytterligare led. En annan anledning är att PDM använder sig av den standard som Creative Commons använder vilket gör materialet maskinläsbart och strukturerat sökbart samt möjligt att bli en del av den semantiska webben/webb 3.0.
En viktig skillnad
En viktig skillnad är alltså att CC0 förändrar den upphovsrättsliga statusen på ett material medan PDM används på redan fritt material för att tydliggöra att det är fritt. CC0 har således en juridisk status medan PDM inte har det. Eftersom ingen (eller alla) äger rätten till fritt material så kan vem som helst märka upp detta material med PDM. CC0:s fall så måste dock den som äger rätten till materialet avsäga sig denna.
I artikeln pratar man dels om material som inte längre skyddas av upphovsrätten och dels om att ”staten går före och lägger allt den skapar under CC0″. Så som jag förstått det är detta två olika saker. Till att börja med måste man ta hänsyn till om det handlar om upphovsrättsskyddat material eller t ex rådata utan upphovsrättsskydd samt material med utgången skyddstid. När man har detta klart för sig kan man välja olika strategier för att tillgängliggöra material så fritt som möjligt.
En lösning, förutsatt att man utgår ifrån vad lagen säger idag, är att licensiera offentligt upphovsrättsslyddat material med den friaste Creative Commons-licensen, Creative Commons-Erkännande vilket gör det helt fritt att använda, remixa, sprida och publicera så länge upphovsmannen anges. Metadata och äldre material med utgången skyddstid märks upp med Public Domain Mark.